Det har väl hänt ganska mycket sedan senaste uppdateringen men ändå är allting precis som vanligt. Framförallt är amerikanarna precis som tidigare. Lika trevliga och hjälpsamma.
Jag har förresten provat på ytterligare ett klädinköp. Det gick hur smidigt som helst. Expiditen plockade fram byxor i exakt den storlek jag sagt att jag ville ha och medans jag provade hur de satt, så gick hon för att hämta något annat som skulle kunna tänkas passa. Det slutade med tre par byxor och lika många skjortor.
Oh glömde jag säga att det inhandlades på Dressman i Mjölby för två veckor sedan. När hela Sverige vallfärdar till USA för att köpa kläder för den billiga dollarn så åker jag hem till Sverige för att köpa kläder som passar och service som man blir glad av.
Utöver ett kortare sverigebesök så har jag mest stångats med byrokrati. Åtta veckor efter att jag lämnat in min SSN ansökan så åkte jag dit för att fråga vad som händer. Damen i luckan sa att de gjort avslag på ansökna redan samma dag jag lämnade in den på grund av att jag hade fel visum. När hon tittade på min gamla ansökan så insåg hon också att jag visst har rätt sorts visum och att jag skulle få mitt SSN inom två veckor. Tydligen hade de skickat avslagsbrevet tre dagar innan jag flyttat in i min nuvarande adress och därmed hade brevet studsat. Man kan inte ens lita på att den amerikanska byrokratin är långsam.
Nästa stora ångest heter DMV (Department of Motor Vhicles) det vill säga vägverket på amerikanska. Det verkade som om det skulle gå jättesmidigt och flera av de andra USA-svenskarna tyckte att det var lite orättvist att det gick så lätt.... Jag tror att de tycker att det är rättvist igen.
Först så ville ju damen i kassan påstå att jag hade fel typ av visum men om jag ville bråka om det så fick jag gäääärna skylla mig själv och prova. Efter ett ganska effektivt kösystem med nummerlappar i härlig svensk stil fick jag mina papper klara och blev hänvisad till anarki-hörnan. Inget kösystem alls. Personalen såg mest ut att gå runt i cirklar och flytta papper. Två timmar fick jag sitta och vänta innan mitt namn ropades upp. Efter ett snabbt syntest kom teoriprovet. 16 frågor och man måste ha minst 12 rätt. 5 minuter senare när jag stod och väntade på att någon skulle upptäcka att jag var klar så passade jag på att tjuvkolla på grannarna som såg ut att ha aningen större problem med frågorna. En herre i 40års åldern gestikulerade och grymtade för sig själv när han svarat fel på någon fråga och verkade ganska panikslagen. En stund senare prickade de av mig på listorna och gav mig en uppkörningstid: fredag kl 10:00
Perfekt. Fredag kom och efter en lätt frukost åkte jag till DMV för att anlända 30min före utsatt tid. Klockan 13:10 ropades mitt namn upp i Anarki-hörnan och en riktigt sur kontrollant tog mig till min bil. Jag fick börja med att vända på bilen på parkeringsplatsen och backa in i parkeringsfickan, jag kom till och med ihåg att använda blinkers när jag backade. Redan första veckan i USA reflekterade jag över att de blinkar i tid och otid åt alla möjliga håll, så ingen kan lita på att blinkersen betyder att de är på väg åt det hållet. Den fredagen fick jag reda på att det var DMV som var ansvariga för att det instrumentet inte har någon praktisk betydelse i USA utan är bara en rekomendation. Efter det så körde vi runt i ca 10-15 minuter under vilka han mest bara grymtade att körde jag fortare än 30mph så skulle han kugga mig direkt. Jag växlade ner till tvåan igen. Sedan kom den stora vändpunkten på körsträckan. Bokstavligen. Han ville att jag skulle göra en trepoängs-vändning. Att jag inte fattade vad det är gjorde inte honom på bättre humör direkt. Det är inte en vändning med backning runt gathörn som jag först trodde utan helt enkelt en misslyckad U-sväng. I hela det missförsåndet så glömde jag grundregel nummer ett: Blinka så ingen har en aning om var du är på väg. Efter den svängen var det bara några minuter tillbaka till DMV. När vi passerade det sista trafikljuset slog det om till gult precis när jag åkte in i korsningen. Kontrollanten lyckades se, förmodligen genom soltaket, att det ändrades till rött och bestämde sig för att kugga mig pga rödljuskörning.
Efter att jag kom tillbaka från att varit hemma i Sverige så hade jag brev från försäkringsbolaget där jag har min bil försäkrad att pga att det gått mer än 30 dagar utan att jag skaffat amerikanskt körkort så har de avbrutit försäkringen. Så imorgon bär det av till DMV igen för att försöka reda ut den här soppan. Kanske är all administration slut när/om jag blir klar med detta.
/Leif
No comments:
Post a Comment